Ja.. The perks of being a wallflower är en fin film.
Jag såg den första gången för någon dag sedan när klockan tickade mycket in på natten och jag va väldigt övertrött.. Då för typ första gången i hela mitt liv så grät jag till en jäääkla film. Det va inte ens sorligt. Men jag va så känslig just då. Vet inte varför. Men den va så fin iallafall så jag va tvungen att visa Kim den nu. Så nu sitter jag här hemma hos Linus medans han spelar wow och jag och Kim har precis sett klart på filmen. Kim grät hela filmen från början till slut... Lite ledsamt faktiskt.. Nej okej då kanske inte hela filmen, men nästan. Eller nej kanske inte riktigt så. Han grät nog faktikst inte ett dugg.. Men jag tror han ändå tyckte att den va helt ok. Så jag rekommenderar starkt de filmen. Asså det va inte att den va så ssuuuuper as bra,, utan det va mer något i filmen som typ talade till mig. Vette tusan varför. Men den va fin iaf.
Det är jätte varmt här inne på Linus lilla rum. Hans väggar här inne är rosa och svarta. Eller ah 3 väggar är rosa och 1 vägg är svart. Linus är lite gay. Men jag tycker bra om han ändå. Han är en fin vän. Kim också.
Tänk att för något år sedan så fick jag bara för mig att jag ville lämna dom och åka till det förbaskade usa istället. Hur kunde jag vara så dum?! Så det va allt tur att jag kom hem igen så jag fick vara med mina fina vänner.
Jag har så många fina vänner. Bara förra året, alltså 2012, så lärde jag känna så himla mycket nya underbara människor. Och det är jag så glad över. Tänk att det finns så många härliga männsikor här i världen som man aldrig kommer få chansen att lära känna. Lite tråkigt tycker jag. Jag önskar att jag kunde känna alla människor i hela världen. Då kunde jag veta hur alla kände. Tänk typ om man skulle vara bra vän med någon sån dära självmordsbombare, eller typ Anders Breivik, då skulle man kunna veta hur dom tänkte, och kanske få dom att tänka lite bättre, och tänka lite finare tankar.
Ifall jag själv är ledsen någon gång, så tycker jag om att tänka på regnbågar och enhörningar och en massa glada färger. Och sockervadd. Det brukar hjälpa ibland faktiskt. Eller så sätter jag på en fin låt. Musik hjälper också nästan alltid. Och ifall det är riktigt dåligt så man bara vill försvinna ner i jorden, då tycker jag om att umgås med Linus. Jag och Linus, kan sitta i varsin ände i samma rum i flera timmar utan att säga någonting till varandra. Det är så bra. Det är nästan som att vi kan prata med varandra genom tankar. Det är rätt konstigt, men ibland så känns det verkligen så. Vänner är alltid fint att ha. Jag önskar att alla kunde ha en vän. Jag tycker inte om att det finns så många människor här i världen som är så ensamna. Det är tråkigt och ledsamt tycker jag. Tänk om alla kunde vara vänner. Visst finns det folk här i världen som jag absolut inte tål för fem öre. Men tänk om alla kunde göra ett försök att vara vänner. Inklusive mig själv. För jag själv kan också vara ett svin mot andra kan jag tänka mig. Även fast jag inte fattar det själv. Det är synd att det är så. Som häromdagen så var jag och hälsade på i min gamla skola, och så gick jag där i korridoren med några kompisar som fortfarande går där på skolan och så helt plötsligt så ser jag en kille som puttar en annan rätt liten kille rakt in i en dörrkant så han slår i hela ryggraden och bara ramlar omkull, och jag blev helt paff och gick dit och frågade hur det gick, och man såg verkligen hur ont han hade men han svarade ändå att det gick bra lixom. Men så säger en av mina kompisar direkt efter, men Maja, prata inte med han! Och jag bara men va? Eller varför inte det lixom? Och så svarar han bara men han är helt knäpp och dum i huvudet typ. Och när han sa det så ville jag bara skaka om i hans hjärna och säga till den lilla personen där i att skärpa sig!! Jag blir så ledsen på sånt. Så dumt.. Och det var ändå en rätt nära vän till mig som sa det, och jag tycker jätte bra om han annars. Men då tänker man det att tänk om alla som jag tror och tycker är snälla och helt underbara egentligen är dumma i huvudet mot andra personer. Och bara för att jag är deras vän så märker inte jag det lixom. Åh jag önskar verkligen att jag kunde läsa folks tankar så jag kunde förstå hur alla tänker. Det hade varit bra. Men isåfall så skulle det bara vara jag som kunde det. Ingen annan.
Jag vill så mycket. Jag vill kunna förstå allt och alla. Men ändå vill jag inte lära mig. Jag är alldeles för lat. Jag blir så trött på mig själv. Men jag vill lära mig om intressanta saker. Inte saker som typ hur man räknar ut någon tråkig uppgift i matten, eller hur man skriver en inledning eller rapport i svenskan typ. Utan jag vill lära mig som att trolla, jag vill lära mig hur man typ blir världens hacker, och jag vill lära mig att spela piano. Jag vill jag vill jag viiiiilll!! MEN jag ooorrkkkarr inte. Så jag får skylla mig själv antar jag. Så dumt. Jag önskar att jag hade en ö, mitt ute i ingenstans. Där jag kunde bara kunda vara, med ingen annan runt om mig. Bara jag själv. Fint hade det varit.
Nu har detta inlägget blivit jätte långt. Behövde bara någon att prata med. Som inte kan prata tillbaka lixom. Bara skriva av mig helt enkelt. Jag brukar inte vara såhär känslig om man nu säger så, eller asså jag brukar typ inte prata om mina känslor, alldeles för jobbigt. Hmm, ja så kan det vara.
Jag vet inte riktigt vad jag ska göra nu, men något ska jag iallfall göra. Kanske ta tag i mitt liv?.. Nej inte idag. Inte än. Just nu vill jag bara vara.